The ugly truth
Okej, jag skulle gärna vilja säga att jag är värsta superwoman.. som tycker den här helgen har varit piece of cake. Men jag erkänner. JAG. ÄR. HELT. JÄVLA. SLUT.
För er som inte visste det, kommer här dagens sanning: jobba inte 39 timmar en helg om du har feber, hosta och ingen röst. Det är liksom inte på några bra premisser man ska försöka sätta en PVK på en kortisonbehandlad 90 åring med rullande kärl eller försöka prata svorsk med en dement dam med hörapparat...
Nu ska jag sova. Och hela dagen imorgon ska jag sova. Eventuellt vaknar jag tills kvällsvakten på tisdag.
Godnatt!
14 november 2010
Well hello, här sitter jag och äter frukost!
Musli, knäckebröd och te... fint det!
Snart ut i de tio minus graderna och snörvla sig upp för backhelvetet, innan jobbkoma väntar!
Väl mött.
38,2 & jag
Alltså, alla borde testa att flytta till en liten håla norr om norra polcirkeln (förlåt alla Harstadbor, jag menar
såklart till den tredje största staden i nord norge!). Man blir liksom lite exotisk och speciell. Alla drar i en och vill ha en del av en.. eller ja, typ. Igår var det
förspel innan utgång med AT och ST-läkarna och ikväll blev jag medbjuden på konsert och vin på byn med Wailet och hennes vänninor. Wailet är för övrigt kirurgen As bästaste och roligaste undersköterska. Hon är drygt 60 och har varit på sjukhuset sen det byggdes typ. Hon kan ALLT om allt och alla! Dessutom har hon världens största hjärta och skulle inte kunna göra någon något ont. Det låter kanske lite odd att gå ut med ett gäng mogna damer men jag såg verkligen fram emot det! Det är ju oftast när man gör sånt som man vanligtvis inte gör som man får de bästa upplevelserna!
Men när jag kom hem efter jobbet idag var jag helt jävla slut. Jag har snorat konstant hela dagen, tullat på hostmedicinen i läkemedelsrummet och min röst har så gott som försvunnit.. jag skrattar lika hest som en inbiten rökare med emfysem. Så när jag kom hem åkte termometern fram. Det dystra budskapet
38,2 gjorde att jag och mina alvedon stannar hemma ikväll och ska lägga oss tidigt, för imorgon väntar 15,5 timmas jobb.
Hoppas ni andra har en muntrare lördagkväll!
Dagens norska namn
Blir det lite otippade
ADOLFIA
Måste beklaga mig lite...
Vad fort man vanjer sig vid att bara jobba med sjukskøterskor. Så fort det blir helg och vi går på lågbemanning och man får vara tillsammans med en hjelpepleier eller en assistent går allt såååååå långsamt eftersom man ar ensam med alla medicner, dropp, ronder, utskrivningar, anhøriga, sprutor... fan vad jag INTE saknar svensk sjukvård! ;) hur orkade man??? Det går ju dessutom inte fortare om man får en initiativsløs, seg och lat assistent... BAAAAAAH.
..
Ja alltså, jag förstod ju senare att marton inte alls menade förspel som jag tänkte. utan ett norskt förspel. dvs en förfest... ja det där med språk är allt bra lurigt :)
Lite förspel kanske?
Idag i skarven mellan mitt första pass på kirurgen b och andra pass på kirurgen a kom min nyaste harstad-vän at-läkaren marton och helt från ingenstans kastade frågan i mitt ansikte:
- har du lust att komma på lite förspel ikväll? jag blev generad, obekväm och bestört över denna framfusighet. jag satt mållös i några sekunder och tittade på hans nöjda leende. hela situationen urartade ännu mer i denna kompakta tystnad som uppstod, när han fortsätter: - ja det är öppet hus hos marianne så vi blir flera stycken. herregud! vad tror de egentligen om blonda, svenska sjuksköterskor? har de inga hämningar i detta frigjorda land?
men då jag jobbade dubbelt idag och slutade kl 23 och ska på igen kl 7.30 imorgon fick jag artigt men bestämt tacka nej till detta fina erbjudande.
<3
JAG ÄLSKAR MITT JOBB, för er som inte visste det !!!!! :)
Och tur är väl det för nu väntar 39 timmars jobbhelg. Men jag är såååååå pepp !!!!
Sågad by the fotknöls
Till skillnad från förra gången jag var här så är jag ju numera mer eller mindre helt acklimatiserad till det norska samhället. Jag jobbar direkt för sjukhuset, det finns inga andra svenska sjuksköterskor på avdelningen, jag bor i Harstad city tillsammans med en norsk tjej, jag har ingen svensk mat med mig denna gång utan äter enbart norskt, jag har ett norskt mobilnummer, ett norskt bankkonto och ett norskt träningskort... hur mer Norway kan det bli? Därför tycker jag ändå att jag anpassat mitt språk mer och mer och pratar så gott som perfekt "
svorsk". Så igår kväll när jag står inne hos en lätt halvdöv och förvirrad patient och pratar min allra bästaste norska (tycker ju jag!) får jag upprepa mig gång på gång för att hon inte hör hörapparaten i. Då plötsligt hör jag bakom mig från en viss svenskhatande kollega:
-Hon skjönner ikke svensk! (Hon förstår inte svenska!)
KÄRRING: Det var ju norska för fan, NORSKA !
:P
'
Det är nog bara att inse sanningen och plugga på bättre...
Oh no
Jag håller på att bli sjuk igen. Näsan rinner, slemhostan är tillbaka och halsen gör ont. Suck, orkar inte med en vända till... och allt var för den där lördagskvällens skull Nyberg, glöm aldrig det ;)
HELL YEAH
Julhelgen kommer i år spenderas på Harstad sjukhus. Och OJ vad den ska spenderas där. Ska jobba sammanlagt 39 timmar. Med 133 (ETTHUNDRATRETTIOTRE) % OB. (jag har räknat ut att jag kommer dra in lika mkt pengar på att jobba 3 dagar i julhelgen här som jag gjorde på en MÅNAD när jag jobbade på femman på växjö lasarett. Är inte det helt sinnes?) Plus att vi som jobbar julaftonskväll får julmiddag. On the house liksom. Jag är laddad för julen. Bring it on!
Hmmm
Har man blivit Harstad-bo på riktigt när man bott på stället 1 vecka, köpt ett träningskort, går på första spinningpasset och faktiskt känner en annan person som är där??? Eller är byn extremt liten?
I medicinrummet
Härlig blandning, B-preparat och alkohol. Heja Norge! ;)
Här i Harstad får patienterna en konjak eller ett glas vin till maten på helgen. Ganska skön inställning om jag får säga det själv!
Att jobba med barn
Eftersom sjukhuset här i Harstad är så litet så finns ingen riktig barnavdelning. De barn som inte är så allvarligt sjuka att de måste flygas med ambulanshelikoptern till Tromsö hamnar på respektive avdelningar där deras åkommor hör hemma. Jag har hittills sen jag kom tillbaka haft hand om tre barn och det är faktiskt väldigt speciellt. Ni som känner mig vet att jag för några år sen var väldigt inne på att jobba med barn, jag ville vidareutbilda mig och bli barnsjuksköterska. Denna tanke har dock växt bort mer och mer ju mer jag arbetat och nu när jag faktiskt prövat på att arbeta med barn kan jag säga att den är helt borta. Inte för att det inte är härligt och mysigt med barn men för att det är så otroligt svårt och tidskrävande. Okej, om det är lite större barn typ 8 plus som ändå förstår saker och ting, men när man har en tvååring som ska på operation och man ska sätta en nål på dem skär det i hjärtat. Dessutom kan man ju inte förklara eller berätta efter själva operationen att det är normalt att ha ont och att det kommer gå över. Och när till och med föräldrarna tittar uppgivet på en för att barnet bara skriker och det inte går att göra något åt saken, då känner man sig väldigt hjälplös. Dessutom är det ju just detta med föräldrar. Alla som jobbar inom sjukvården vet att det ofta är anhöriga som tar mer av ens tid än vad själva patienten gör! De är oroliga, vill ha svar på frågor, vill veta hur planeringen ser ut framöver.. men har man då hand om ett barn är föräldrarna ibland ännu mer krävande !!! Och visst, det är ju deras lilla skatt som är sjuk och behöver vård, och jag kanske inte alls kommer förstå denna oro förrän den dag jag själv klämmer fram en liten knodd, men ibland kan man kanske think outside the box, det finns fler patienter på avdelningen som behöver hjälp!
Men nu nog om detta! En liten parantes: Idag har den yngsta jag haft hand om varit en norsk pojke på 2 år och den äldsta en svensk dam på 96 år! (som förövrigt kommer från Ljungby, hur sjukt?)
Dagens norska namn
BRITT-MALEN
är en väldigt trevlig tjej dock kallade jag henne för "du" hela kvällen eftersom jag inte riktigt kunde med att kalla henne vid hennes fullständiga namn....
Jodå, de kan de där norrmännen också...
Dagens norska namn
Selvfölgelig fortsätter denna populära kategori! Det finns ännu många norska namn som måste lyftas upp lite extra!
Dagens vinnare:
GUDLEIF
Tack Lingan för tipset ! :)
My bad
SORRY.
Jag var nog lite trött imorse.. får kanske förklara att HEMATURI = blodblandad urin.
Nu vet ni det!
So far
Som sagt, nu är jag tillbaka i nordligaste Norge och efter en liten prekär situation när jag precis anlänt till Harstad så känns allt super!
Om jag ska berätta lite kort om vad som hände så var det som så att jag traskade glad in i hågen på sjukhuset för att hämta nycklarna till lägenheten där jag skulle bo första nätterna (för övrigt samma samma lägemhetshus där Maja och jag bodde sist vi var här). Jag fick nycklarna och traskade över den isiga sjukhusparkeringen och kände mig riktigt riktigt glad över att vara tillbaka. Jag letade upp lägenhet nummer 211 och slängde upp dörren och trillade in med alla mina väskor. Då ser jag ett par väldigt grova kängor i storlek man i hallen. Hmm det var ju märkligt. Men jag smyger mig in i lägenheten och gläntar på dörren till sovrummet och där ligger mycket riktigt en man, i enbart kalsonger och snarkar. Lite halvt i chock backar jag ut ur lägneheten, slänger igen dörren och börjar le lite för mig själv. Hur typiskt är inte detta när norrmän ska arrangera något? Men jag tar mig samman, jag har ändå rest i 12 timmar och klockan börjar närma sig halv ett på natten och jag vill väldigt gärna sova! Så går tillbaka till sjukhuset, ber att få reklamera mina nycklar och få någon annanstans att bo. Då får jag en ny nyckel och beger mig tillbaka… jag traskar upp till tredje våningen och lite halvflåsig öppnar jag dörren, nu lite mer försiktigt.. dock hinner jag knappt få upp dörren förrän jag ser att även denna hall är full av ytterkläder och skor. Men va fan! Nu lite mer irriterad går jag tillbaka till sjukan och ber att få en ny lägenhet UTAN män.. dock finns det inga fler nycklar så mannen i akuten får springa ner i källaren och lyckas tillslut leta upp en nyckel till en reservlägenhet. Tredje gången gillt går jag tillbaka och lyckas äntligen få en lägenhet utan sällskap! :)
Där bodde jag de två första nätterna tills min underbara chef Hege ringde runt halva Harstad för att hitta ett billigare boende, vilket hon tillslut gjorde! Så i torsdags flyttade jag till ett lägenhetshus downtown i Harstad. Så nu är jag sambo med min nya norska vän Linda. Vi bor i en lägenhet som består av 4 sovrum och gemensamt kök och bad. Det är verkligen ingen lyx men jag trivs jätte bra och Linda är verkligen världens bästa!
Första dagarna på jobbet har också varit super !!!! Blev rena rama kramkalaset och alla är så underbara !!! Allt känns alltså hittills grymt bra !! :)
HUR FINT ÄR DET INTE HÄR DÅ????? :)
Dör en liten sekund varje gång jag ser havet och bergen…
Stackars Knugen
Till och ned här norr om norra polcirkeln diskuteras svenska knugen och hans förflutna!
