So far

Som sagt, nu är jag tillbaka i nordligaste Norge och efter en liten prekär situation när jag precis anlänt till Harstad så känns allt super!

 

Om jag ska berätta lite kort om vad som hände så var det som så att jag traskade glad in i hågen på sjukhuset för att hämta nycklarna till lägenheten där jag skulle bo första nätterna (för övrigt samma samma lägemhetshus där Maja och jag bodde sist vi var här). Jag fick nycklarna och traskade över den isiga sjukhusparkeringen och kände mig riktigt riktigt glad över att vara tillbaka. Jag letade upp lägenhet nummer 211 och slängde upp dörren och trillade in med alla mina väskor. Då ser jag ett par väldigt grova kängor i storlek man i hallen. Hmm det var ju märkligt. Men jag smyger mig in i lägenheten och gläntar på dörren till sovrummet och där ligger mycket riktigt en man, i enbart kalsonger och snarkar. Lite halvt i chock backar jag ut ur lägneheten, slänger igen dörren och börjar le lite för mig själv. Hur typiskt är inte detta när norrmän ska arrangera något? Men jag tar mig samman, jag har ändå rest i 12 timmar och klockan börjar närma sig halv ett på natten  och jag vill väldigt gärna sova! Så går tillbaka till sjukhuset, ber att få reklamera mina nycklar och få någon annanstans att bo. Då får jag en ny nyckel och beger mig tillbaka… jag traskar upp till tredje våningen och lite halvflåsig öppnar jag dörren, nu lite mer försiktigt.. dock hinner jag knappt få upp dörren förrän jag ser att även denna hall är full av ytterkläder och skor. Men va fan! Nu lite mer irriterad går jag tillbaka till sjukan och ber att få en ny lägenhet UTAN män.. dock finns det inga fler nycklar så mannen i akuten får springa ner i källaren och lyckas tillslut leta upp en nyckel till en reservlägenhet. Tredje gången gillt går jag tillbaka och lyckas äntligen få en lägenhet utan sällskap! :)

 

Där bodde jag de två första nätterna tills min underbara chef Hege ringde runt halva Harstad för att hitta ett billigare boende, vilket hon tillslut gjorde! Så i torsdags flyttade jag till ett lägenhetshus downtown i Harstad. Så nu är jag sambo med min nya norska vän Linda. Vi bor i en lägenhet som består av 4 sovrum och gemensamt kök och bad. Det är verkligen ingen lyx men jag trivs jätte bra och Linda är verkligen världens bästa!

 

Första dagarna på jobbet har också varit super !!!! Blev rena rama kramkalaset och alla är så underbara !!! Allt känns alltså hittills grymt bra !! :)

 

 


HUR FINT ÄR DET INTE HÄR DÅ????? :)

Dör en liten sekund varje gång jag ser havet och bergen…

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0