Sömnlös i Harstad, part II

Det är nåt seriöst fel på min dygnsrytm. Beror det på att jag mest befinner mig i mörker, månne? De där 2,5 timmarna dagsljus om dagen märker jag liksom inte så mycket av.
I helgen har det jobbats 39,5 timme. Och av hela veckan som gått spenderades 66 timmar på kirurgen B.
Undrar hur många procents tjänst jag egentligen har? Någon matematiker som vill ge sig på den? En vanlig norsk heltid är 35 timmar om man jobbar tredelad turnus.
Har varit på ganska kasst humör hela helgen faktiskt... det tär såklart att jobba så mycket som jag faktiskt gör, plus att hemlängtan fortfarande sitter i. Dessutom märker man när man jobbar så pass mycket vad folk omkring en egentligen går för. Tyvärr är det endel skitsnack och annat tråkigt vilket gör att jag också tappat stinget lite. Det känns som vissa stör sig för att man inte kan stället på sina fem fingrar utan ibland missar saker eller något glöms bort (Såklart inget väsentligt som mediciner och sånt, det är aldrig okej att missa!).
Så idag när jag var på mitt sämsta humör och gick och förbannade Harstad så händer plötsligt såna bra saker som gör att jag blir positiv till stället igen! Vissa här uppe är helt enkelt underbara. Typ som Wailet som vill bjuda mig på en äkta norsk fiskmiddag i veckan, Camilla som frågade om jag ville hänga med på bio och Stian som ringde till jobbet ikväll för att höra om jag ville luncha imorgon (antagligen tycker alla så synd om mig att de gör de av barmhärtighet, vi vårdpersonal funkar ju så.. eller så är det för att det snart är jul och de är rädda för att de inte ska få några klappar av tomten ;)) Och inte att förglömma söta Stine som skriver peppiga meddelanden och faktiskt jobbar som en riktig svensk fast hon är norsk! Nej Harstad är inte så dumt ändå!
Och på onsdag är det 1 december vilket innebär HALVTID. Hell yeah.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0